Den svenska översättningen "Kan man vara kristen?" är inte dålig men originalet är bättre.
Lewis var lekmanna-teolog men att kalla honom "amatör" är helt fel. Lewis var spränglärd. Om du inte läst eller lyssnat på hans teologiska böcker, gör bot och bättring!
Länk;
Mer påsk, mer uppståndelse - och en för mig ganska lång predikan (16+ minuter).
Exsultet är Påskljushymnen som präst eller annan liturg sjunger i påsknattens mässa eller i påskotta över det nytända Påskljuset. Jag har brukat sjunga inledningen till hymnen i påskdagens högmässa också men men att sjunga hela texten om "detta är den natt" blir lite märkligt dagtid...
Egentligen är Exsultets text koppad till ett antal gammaltestamentliga texter, en annan serie läsningar än de som i Svenska kyrkans evangeliebok anger, nämligen:
1 Mos 1:1-2:2 eller 1:1,26-31
1 Mos 22:1-18 eller 21:1-2,9a, 10-13, 15-18
2 Mos 14:19-15:1a, 15:19-31,15:1-2,11-13
Jes 54:5b-14
Jes 55:1-11
Hes 36:24-28
Hes 37:1-14
Men hur som helst...
Jag känner inte till Exsultets historia men jag har förstått att den har gamla rötter fast utvecklats över tid. Melodin som används i huvudpartier känner nog många igen som den "Tonus Solemnis" som används i nattvardsbönens prefation (och som man också, faktiskt, kan sjunga själva nattvardsbönen till).
Själva namnet "Exsultet" är väl "jubla" i imperativ och alltså det första ordet i sången.
P: O, jubla nu, alla himmelens änglar!
O jubla nu, alla Guds tjänare, och förkunna konungens seger,
ni frälsningens basuner!
Gläd dig även du jord, över honom som är världens ljus! Och i glansen av den evige Konungens härlighet, må hela världen förnimma att allt dess mörker har skingrats! Nu glädje sig även Kyrkan, vår moder, smyckad av ljusets strålar! Och må detta tempel nu fyllas av de trognas glädje och jubel!
P: Upplyft era hjärtan till Gud!
F: Vi upplyfter våra hjärtan!
P: Låt oss tacka Gud, vår Herre!
F: Allena Gud är värd vårt tack och lov!
P: Ja, sannerligen, du ensam är värd vårt lov, allsmäktige Gud, osynlige Fader, dig vill vi prisa och välsigna genom Jesus Kristus vår Herre. Han är den som har betalat all vår skuld och genom sitt heliga blod berett förlåtelse för allas synder.
Detta är påskens högtid, då det sanna lammet slaktas, med vars blod de troendes dörrposter helgas.
Detta är den natt, då du befriade ditt folk ur Egyptens träldom och ledde det genom Röda Havet.
Detta är den natt, då Kristus bröt sönder dödens bojor och uppstod segrande ur graven.
O, hur underbar är icke din omsorg om oss, o hur ofattbar är icke din kärlek: för att friköpa tjänaren utgav du Sonen!
Saliga natt, som ensam lärde känna tiden och stunden då Kristus uppstod från de döda!
Detta är den natt, om vilken det står skrivet: ”Natten skall lysa så som dagen, ja, mörkret skall vara så som ljuset”.
Detta är den natt, då Herren fördriver allt ont, förlåter våra synder, ger nåd åt dem som fallit och åt de bedrövade glädje. Herre, helige Fader, tag därför emot vår lovsång och vår bön, som vi framför till dig i denna nådens natt.
Och liksom skenet från detta ljus fördriver mörkret, så låt det sanna ljuset, Jesus Kristus, lysa över alla människor, han som uppstått från de döda och lever och regerar i evighet.
F: Amen, Amen, Amen!
I fredags fick jag tillfälle att prata en del om liturgiska färger med olika församlingsbor och kyrkobesökare. Anledningen var förstås Långfredagens ovanliga färg: svart. Nu skall jag säga att jag absolut inte är särskilt väl inläst på färglärans historia, så de riktiga experterna lär nu fnysa åt mig, men jag tror mig ha lyckats pussla ihop följande:
Det vi idag uppfattar som den givna färgläran är faktiskt en tämligen modern skapelse, en produkt av sent 1800-tal och första halvan av 1900-talets försök att (re)konstruera en medeltida lära. Så rötterna är gamla men själva växten ändå ganska färsk.
Går vi tillbaka i tid får vi konstatera att ekonomiska realiteter begränsade urvalet, oavsett hur färgläran såg ut när liturgiexperter och biskopar funderade över vad som var tillbörligt, rätt och passande. De flesta medeltida församlingar hade nog till exempel på sin höjd råd med två mässhakar för prästen att bära vid mässa, nämligen en enklare och en mer påkostad. Var det stor högtid tog man den med mest bling. Den absolut vanligaste färgen torde ha varit vit (någorlunda - i många fall betyder detta alltså ofärgat linnetyg eller ljust ylle). Blått och rött var dyra färger om man skulle ha kvalitet, men det fanns nog lokala färgämnen här i norden, trots allt, om man kunde nöja sig med mindre kraftfulla färger.
Omsider, väl inne i efter-reformatorisk tid, utkristalliserades i vårt land bruket av i huvudsak tre färger: vitt, svart och rött. Ibland bara svart och rött. Rött användes då för ex påsk medan fastan var svart. Och så var det på många håll en bra bit in på 1900-talet. Jag har varit inne i sakristior där det fortfarande suttit uppe anslag som talat om vilka söndagar man har svart skrud och vid vilka röd brukas.
Mycket tack vare högkyrklighetens vurm för historia och liturgi blev det färggladare i kyrkan. Men även om den s.k. kyrkoalmanackan anger färger för olika söndagar så är detta inte kyrklig bestämmelse - "dessa färger SKA användas" utan mer av rekommendationer utifrån en praxis som vuxit fram över tid. Det hela är alls inte statiskt. Det finns tex församlingar som har både violett och blå skrud fast det vanliga är det ena eller det andra, och en del brukar då t.ex blå skrud istället för vit på Marie Bebådelsedag, för att blå är "Mariafärg". Det köper inte jag, blå är för mig en alternativfärg till violett och alltså fastefärg, men jag tillhör å andra sidan de som vill ha vitt på Domssöndagen eftersom vi då förskottsfirar Kristi återkomst. Min liturgiklärare på slutåret fnös åt sådant. "Grönt! Det är en vanlig söndag i trefaldighetstiden" menade han.
Är det jätteviktigt vilka färger man använder? Nja. Det är ingen salighetsfråga, men det är ju inte godtyckligt heller. Med det är lite detta med att vara "passande klädd för tillfället". Det är klart att du kan dyka upp i grå mjukisbyxor och t-shirt till din kusins bröllop och det är givetvis inte anstötligt i den bemärkelse som folkmord och krig är anstötligt - likväl är det väl inte helt passande. Eller hur?
Vexilla Regis Prodeunt - "Fram tågar Konungens banér" är en hyllningssång till Kristi kors som komponerades av poeten, tillika Biskopen och Helgonet, Venantius Fortunatus. Den sjöngs, enligt Wikipedia, för första gången år 569 e.Kr i en procession när en relik av det Sanna Korset som skänkts av den Östromerske kejsaren till drottningen - tillika Helgonet - Radegunda av Frankrike fördes till klostret Saint-Croix (Det Heliga Korset) i Poitiers. Det är med andra ord en mycket gammal sång. Det finns flera svenska översättningar av den men den jag fastnat för är från 1934 och gjord av Niklas Bergius . Trevligt nog kan den sjungas till en fin polsk melodi som gjorts för en engelsk översättning. Se videon i denna post. Jag kommer sjunga Bergius översättning till den polska melodin på Långfredag i år.
Fram tågar Konungens banér,
fram strålar korsets hemlighet:
det kors, där Livet döden fann,
och Livet döden övervann.
Din sida genomstungen blev
av lansens grymma hårda stöt:
att oss från syndens fläckar två,
ditt hjärta blod och vatten göt.
Fullbordat är, vad David sagt
med sina helga sångers ljud,
förkunnande för mänskors släkt:
från korsets trä regerar Gud.
Du allraskönsta träd, som fanns,
beprytt med kunglig purpurs glans,
du utvalt blev; i dödens nöd
du var Hans helga lemmars stöd.
Hell dig! i dina armar låg
vår högsta skatt. Du, likt en våg,
vägt smärtans lösepenning av
och bytet tog från död och grav.
O kors, vårt enda hopp, hell dig
i Kristi marters minnestid,
föröka nådens liv i oss,
du bot för all vår synd och skuld.
Treenighet, vår frälsnings brunn,
må varje själ, du seger ger,
högt lova dig i samfälld bön;
till korsets seger lägg dess lön.
"God of mercy and compassion" är en katolsk psalm för fastetid skriven av en Edmund Vaughan som om jag förstår rätt var präst. Den skrevs i tid till att publiceras i en psalmbok från 1849. Melodin är en fransk folkmelodi bearbetad av Pergolesi. "God of mercy..." är vacker men tuff, för den skyggar inte för att nämna syndens konsekvenser: död och dom. Helvetet, för att tala klartext. Den här psalmen kommer aldrig komma in i Svenska kyrkans psalmbok eftersom en betydande del av vår kyrkas högdjur inte tror på något helvete - och egentligen inte på Himlen heller (om Gud är ett språkspel och en beteckning för "det goda inom dig" så finns ingen hinsides verklighet) - men det innebär inte att den inte kan sjungas i gudstjänst, om man nu önskar det. Jag har gjort det vid tillfälle. Jag har också snickrat ihop en svensk tolkning (med en extra femte vers), som jag testat och finner helt sjungbar.
God of mercy and compassion,
Look with pity upon me,
Father, let me call Thee Father,
'Tis Thy child returns to Thee.
Refrain:
Jesus, Lord, I ask for mercy;
Let me not implore in vain;
All my sins, I now detest them,
Never will I sin again.
2. By my sins I have deserved
Death and endless misery,
Hell with all its pains and torments,
And for all eternity. (Refrain)
3. By my sins I have abandoned
Right and claim to heav'n above.
Where the saints rejoice forever
In a boundless sea of love. (Refrain)
4. See our Savior, bleeding, dying,
On the cross of Calvary;
To that cross my sins have nail'd Him,
Yet He bleeds and dies for me.
(Refrain)
Svensk tolkning:
1. Gud av nåd och väldig kärlek,
se på mig med ömhets blick
Herre, var du mig en Fader
Jag ditt barn som söker dig
Ref. Herre Jesus, var mig nådig,
låt min bön ej fruktlös bli,
All min synd jag vill bekänna,
må jag aldrig synda mer
2. Genom synden jag förtjänat
dom och straff och andens död,
avgrunds plåga, eld och smärta
detta i all evighet. Ref.
3. Genom synden jag förkastat
himlens frid och salighet
där de heliga för evigt
skådar Herrens härlighet. Ref.
4. Se vår Frälsare på korset,
plågas, blöder på dess trä,
för att sona världens synder,
går han själv i graven ned. Ref.
[5. Lovad vare Herren Kristus,
som mig löst på korset trä,
för den nåd som han mig skänker,
för den frälsning han mig ger. Ref]
I föregående post skrev jag om att "nynna sig igenom tidegärden" och att jag skulle återkomma om recitation av psaltarpsalm i en senare post. Detta är den senare posten.
Psaltarpsalmer är ett bökigt ord som betecknar de sångtexter som finns i den bibelbok som kallas Psaltaren. Ifall man bara säger psalmer är det också okej - men då är risken förstås överhängande att det blir sammanblandning med de sånger som finns i kyrkans sångbok, psalmboken, som på grund av... ...anledningar... också kallas psalmer. Nej, då - ingen begreppsförvirring här inte.
Psaltarpsalmer läses, reciteras eller sjunges i "Kyrkans dagliga bön" - Tidegärden (se föregående post) men också i gudstjänster i kyrkan, tex i Högmässan, även om det inte är så vanligt i Svenska kyrkan. Det finns en psaltarpsalm angiven för varje söndag eller större högtidsdag på kyrkorådet.
Psaltarpsalmen är alltså Bibelord - alltså Guds Ord - och det är en urgammal tradition att sjunga och recitera dem. Vi vet inte hur det lät när de sjöngs i Jerusalems tempel (psaltaren är i Gamla Testamentet, originaltexterna är på hebreiska) eftersom inga noter finns kvar. Det finns i exempelvis den romersk-katolska kyrkan en egen melodi till varje psaltarpsalm.
Mitt problem: Jag kan faktiskt inte läsa noter. Jag kan följa noter hyfsat, men jag kan inte ta en notbild och sjunga rakt av. Jag måste höra, sjunga med, repetera ad nauseam och lära mig utantill. Så avancerad som att sjunga varenda psaltarpsalm till sin egen melodi är jag inte. Nope. Jag använder tre olika melodier som jag lär mig utantill. Du hittar dem i videoklippet.
Tre psaltarpsalmsmelodier
De här melodierna har jag alltid med mig i huvudet och kan därför sjunga med minimal förberedelse. I klippet sjunger jag samma text på de tre melodierna.
Den första melodin, som är modern och från Polen, fungerar om antalet meningar är delbart på fyra (man kan inkludera ett avslutande "ära vare Fadern och Sonen och den Helige Ande, nu och alltid och i evigheters evighet, Amen" i detta).
Den andra melodin är medeltida och "allmäneuropeisk". Den fungerar på alla psaltarpsalmer. Här är för övrigt ett klipp där jag och några kollegor sjunger [Psaltarpsalm 130] i stämmor, på denna melodi.
Den tredje melodin - som är ett improviserat mish-mash borde fungera på de flesta psaltarpsalmer men gör det inte. Den fungerar på vissa. Man får provsjunga och se om det fungerar innan man testar skarpt.
"Lyssna till din kropp" sade den svenskkyrkliga meditationsledaren.
Och jag lyssnade.
Kroppen sade att det gjorde ont i foten, att det hade varit bra med ett par timmars sömn till, att lite mer fibrer i kosten troligen inte skulle skada, att fet högrev körd i tryckkokare är jämra gott och att jag har ett näshår som behöver noppas.
Nej, min kropp är inte direkt en källa till visdom utan lämnar rätt sakliga och animala upplysningar om hur jag mår och känner mig och vilka cravings (eller "begär"/"lustar" om du så vill) som står på agendan. Det gör den vare sig jag mediterar eller inte.
När min hjärna går på högvarv och snurrar in sig i sig själv kan jag förvisso försöka få den att hålla käften ett tag genom att koncentrera mig på andningen eller matsmältningen eller något sådant. Men något som jag påstår fungerar bättre är att be. Och här är dagens tips från coachen: att plocka fram en Tidegärd och nynna sig igenom den aktuella tidebönen - det fungerar jättebra. Du får både Guds Ord och avslappning på samma gång.
Men... Men... Jag har ju ingen Tidegärdsbok, säger du. Nej, men du har säkert en mobiltelefon, eller hur? Då är det bara att ladda ner den som app. Finns till båda I-phone och Android. Sök på tidegärden, så hittar du.
För att göra en lång historia kort är tidebön ursprungligen en typ av kloster-/kyrkobön som är tänkt att bes vid särskilda tidpunkter så att hela dagen liksom stängslas in ("gärdas in", därav namnet) av böner. När jag skriver "nynna sig igenom" så är det för att recitation av psaltarpsalmer (dvs de sångtexter som finns i bibelboken med namnet psaltaren, inte psalmer i ex svenska kyrkans psalmbok - som, om du frågar mig, både heta sångbok och inte psalmbok) är en betydande del av tidebönens ordning - och det är mycket roligare att sjunga/recitera psaltarpsalmer än att bara läsa dem. Mer om recitation av psaltarpsalmer kommer i en senare post.
Åren 2017-2021 tjänstgjorde jag i Västerhaninge-Muskö församling. I Västerhaninge kyrka fanns, när jag kom dit, en tradition att ha passionsandakter. Av någon anledning var de sedan (länge?) förlagda till det lilla begravningskapellet, inte till kyrkan, vilket var måttligt skojigt eftersom det alltid låg en pikant doft av läckande avloppsledning i luften där... Men hur som: det kom lite folk - och jag måste tyvärr understryka att det var få - på dessa andakter. Konceptet var att man delade upp läsningarna och vissa roller i texterna på olika personer för att få lite dynamik.
Inför påsken 2020 hade jag och kollegorna beslutat att vi skulle göra något annat med passionsandakterna, eftersom de drog lite folk och en titt i gångna års statistik visade på nedgång. Vi bestämde oss för att vi skulle göra passionsgudstjänster med läsningar men också mycket musik. Vi gav dessa gudstjänster namnet Tenebrae- alltså "Mörkret" på Latin. Tyvärr ställdes hela påskfirandet, inklusive dessa passionsgudstjänster, in pga. Covid. Vi bad Pastoratets kommunikationsavdelning om hjälp - kanske skulle vi kunna spela in musikgudstjänsterna? Nej, någon hjälp fick vi inte, utan bara ett "nej, det där får ni klara själva! Lycka till!". Det slutade med att vi spelade in tre extremt nedkortade andakter med en egen kamera och så fick det hjälpligt redigeras hemma i min dator. Det blev sådär.
Namnet Tenebrae - och inspiration till ett viktigt moment i gudstjänsterna - hämtade vi förstås från gudstjänsterna som redan bär det namnet och som utomlands i olika varianter firas i romersk-katolska kyrkan, engelska kyrkan, vissa lutherska kyrkor m.fl. Du kan läsa om det här: https://en.wikipedia.org/wiki/Tenebrae
Tenebrae-gudstjänster kan se ganska olika ut men återkommande är, förutom läsningar och böner, att man succesivt släcker ljus. Man räknar ner mot långfredag.
Det fina här är att man inte behöver någon ny speciell ljusstake om kyrkan redan har en adventsljusstake. Det är bara att ge den en ny roll som Tenebrae-ljusstake och börja med alla ljus tända, släcka ner ett ljus på måndag, ett på tisdag, ett på onsdag och sedan det sista i skärtorsdagens mässa, på slutet, när altaret kläs av inför långfredag. Vi fick i alla fall med ljussläckningen i de andakter vi spelade in.
Måndag: Tenebrae I
Tisdag: Tenebrae II
Onsdag: Tenebrae III
Sedan blev det inget Tenebrae påsken 2021 heller. Allt ställdes ju in igen, pga Covid. Nu, i Nådens år 2022, är jag inte kvar i Haninge utan tjänstgör i Åker-Länna församling istället och där har vi inga passionsandakter. Inte i år i alla fall. Men jag har inte gett upp hoppet om att det ska bli Tenebrae med passionstidens tunga läsningar och mycket musik någon gång i framtiden...
Välkomna till Psaltkaret!
Detta är en privat blogg. Jag som skriver på den är Jonatan Mattsson, präst i Svenska kyrkan. Syftet med bloggen är att dela tankar och material om tro, teologi, liturgi, musik och annat som angår mig och som kanske kan intressera någon annan också. Det jag skriver här på bloggen är inte officiellt sanktionerat, filtrerat eller för den delen censurerat av något kyrkligt organ utan jag lägger upp allt på eget ansvar.
Jag har haft ett antal olika bloggar under åren men det var länge sedan jag drev en på temat religion. Tyvärr lockar ämnet till sig grälsjuka individer. En gång i tiden tyckte jag det var ganska kul att käbbla med folk men det gör jag inte längre och därför kommer jag, när jag nu startar upp en ny blogg på temat Kristen tro, faktiskt inte hålla öppet för kommentarer eller bjuda in läsare att maila sina synpunkter. Kommunikationen här kommer vara envägs. Jag skriver det jag vill - gillar du inte det du läser, så... Låt bli!
Det är idag måndag i Stilla Veckan, Nådens år 2022.
Frid och välsignelser!
Jonatan
