Tenebrae

En tradition på nedgång inom Svenska kyrkan är att ha passionsandakter/passionsgudstjänster, antingen utspritt under en längre tid under den senare delen av fastetiden eller mer kompakt samlat i Stilla Veckan. Tanken med dessa är att man läser sig igenom Kristi Lidandes Historia. Det finns läsningar för fyra årgångar (Matteusserien, Markusserien, Lukasserien och Johannesserien) och de är uppdelade i vecka 1-6 och så finns läsningar för Långfredagens huvudgudstjänst och Långfredagens kvällsgudstjänst. Under mina 20+ år som präst har jag inte, i någon församling jag tjänstgjort i, stött på det "stora" upplägget utan bara ett kompakt, vilket enkelt kan beskrivas som att man på måndag-onsdag i Stilla Veckan samlas till en enkel bönestund där man läser igenom texterna fram till Långfredagen. Vecka 1-2 har då lästs på måndagen, vecka 3-4 på tisdag och vecka 5-6 på onsdagen - eller så. På skärtorsdag har man förstås firat Skärtorsdagsmässa och på Långfredagen har man firat den ordinarie långfredagsgudstjänsten - inte några speciella passionsandakter. 

Åren 2017-2021 tjänstgjorde jag i Västerhaninge-Muskö församling. I Västerhaninge kyrka fanns, när jag kom dit, en tradition att ha passionsandakter. Av någon anledning var de sedan (länge?) förlagda till det lilla begravningskapellet, inte till kyrkan, vilket var måttligt skojigt eftersom det alltid låg en pikant doft av läckande avloppsledning i luften där... Men hur som: det kom lite folk - och jag måste tyvärr understryka att det var få - på dessa andakter. Konceptet var att man delade upp läsningarna och vissa roller i texterna på olika personer för att få lite dynamik. 

Inför påsken 2020 hade jag och kollegorna beslutat att vi skulle göra något annat med passionsandakterna, eftersom de drog lite folk och en titt i gångna års statistik visade på nedgång. Vi bestämde oss för att vi skulle göra passionsgudstjänster med läsningar men också mycket musik. Vi gav dessa gudstjänster namnet Tenebrae- alltså "Mörkret" på Latin. Tyvärr ställdes hela påskfirandet, inklusive dessa passionsgudstjänster, in pga. Covid. Vi bad Pastoratets kommunikationsavdelning om hjälp - kanske skulle vi kunna spela in musikgudstjänsterna? Nej, någon hjälp fick vi inte, utan bara ett "nej, det där får ni klara själva! Lycka till!". Det slutade med att vi spelade in tre extremt nedkortade andakter med en egen kamera och så fick det hjälpligt redigeras hemma i min dator. Det blev sådär.

Namnet Tenebrae - och inspiration till ett viktigt moment i gudstjänsterna - hämtade vi förstås från gudstjänsterna som redan bär det namnet och som utomlands i olika varianter firas i romersk-katolska kyrkan, engelska kyrkan, vissa lutherska kyrkor m.fl. Du kan läsa om det här: https://en.wikipedia.org/wiki/Tenebrae

Tenebrae-gudstjänster kan se ganska olika ut men återkommande är, förutom läsningar och böner, att man succesivt släcker ljus. Man räknar ner mot långfredag.

Det fina här är att man inte behöver någon ny speciell ljusstake om kyrkan redan har en adventsljusstake. Det är bara att ge den en ny roll som Tenebrae-ljusstake och börja med alla ljus tända, släcka ner ett ljus på måndag, ett på tisdag, ett på onsdag och sedan det sista i skärtorsdagens mässa, på slutet, när altaret kläs av inför långfredag. Vi fick i alla fall med ljussläckningen i de andakter vi spelade in.

Måndag: Tenebrae I
Tisdag: Tenebrae II
Onsdag: Tenebrae III

Sedan blev det inget Tenebrae påsken 2021 heller. Allt ställdes ju in igen, pga Covid. Nu, i Nådens år 2022, är jag inte kvar i Haninge utan tjänstgör i Åker-Länna församling istället och där har vi inga passionsandakter. Inte i år i alla fall. Men jag har inte gett upp hoppet om att det ska bli Tenebrae med passionstidens tunga läsningar och mycket musik någon gång i framtiden...