fredag 20 maj 2022

Ortodox dopbön

Saker görs olika i olika kyrkor. När dopvatten ska välsignas i Svenska kyrkan så finns tre olika dopböner att välja mellan. Den kortaste lyder så här:

Gud, du möter oss i Jesus Kristus.
Vi tackar dig för att vi i dopet
får ta emot syndernas förlåtelse.
Kom med ditt ord och din Ande,
och gör detta vatten till en nådens källa.
Amen.


Lite i samma anda som om man ska hålla tal på någons 50-årskalas och säger:

Kalle, du är en himla trevlig prick.
Vi gillar dig och hoppas du får 50 år till.
Stort grattis. Kul att ha lärt känna dig.
Tack för mig.


Med andra ord: det är inget fel i det som sägs, det är bara lite... fjuttigt. 
Det framgår liksom inte att det är något stort och högtidligt som händer.

Hittade en ortodox dopbön. Och denna är förkortad:

Väldig är du, O Herre, och härliga är dina verk.
Inga ord är tillräckliga för att besjunga dina under.
Genom din vilja har du ur intet frambringat allt som är till,
genom din makt upprätthåller du skapelsen
och genom din försyn leder du världen.
Solen lovsjunger dig,
Månen förhärligar dig,
Himmelens stjärnor hyllar dig,
Ljuset lystrar till dig,
djupet skälver i din närvaro,
det strömmande vattnet tjänar dig,
du har spänt ut himmelen som en baldakin,
du har lagt jordens grund i havet,
du har dragit upp strändernas gränser,
du har klätt jorden i grönska
du har fyllt världen med liv.
Du som krönt årets gång med årstiderna;
Alla andemakter bävar inför dig,
Änglamakterna betjänar dig,
Ärkeänglarna tillber dig,
Keruberna med allseende ögon
och de sexvingade Seraferna som omger dig
skyler sig i fruktan inför din härlighet som
inget skapat kan nalkas;
för Du – som är utan gräns, utan begynnelse och utan ände -
Du som är den obeskrivlige:
Du steg ner ur himmelen.
Du tog en tjänares gestalt.
Du föddes i mänskligt kött och blod.
Du kunde inte uthärda det lidande
som människors barn fick utstå i djävulens våld,
utan kom till vår frälsning.
Vi bekänner din härlighet.
Vi förkunnar din kärlek.
Vi döljer inte din nåd.
Du har befriat mänsklighetens släkten,
Du helgade jungfruns sköte med din födelse,
hela skapelsen hyllar dig –
Du som blev en del av din egen skapelse,
Du som är odödlig men tog vår dödlighet,
Du som blev synlig på jorden och levde bland människorna.
Du som sände ner din Helige Ande från Himlen,
Du som helgade Jordans vatten:
Helga Du i denna gudstjänst dopets vatten,
så att det blir ett bad till pånyttfödelse,
en odödlighetens brunn,
en helgelsens gåva,
en syndernas förlåtelse,
en rening av kött och ande,
en helandets källa,
en välsignelse som fördriver ondskan,
ett ljus till själens upplysning och
ett skydd från mörkrets makt:
och driv bort allt och alla som önskar dina barn ont,
för vi åkallar ditt Höga Namn, o Herre,
det Underbara, det Härliga och Fruktansvärda.
Amen.

onsdag 18 maj 2022

The Screwtape Letters


Ooooh, this is good stuff! Det är inte en ljudbok, utan en dramatisering baserad på The Screwtape Letters (Från Helvetets Brevskola). Man hör alltså inte bara Stordjävulen Tumskruv utan också andra röster och... så ljudeffekter och lite musik. Mycket välgjort.

Och Andy Serkis... Vilken röstskådis. Detta är inte Gollum. Detta är en demon, slug, målinriktad och livsfarlig, som handleder sin oerfarne brorson i konsten att locka bort och fördärva människor. *gåshud*

För övrigt: Onkel Tumskruv har rätt. Vill man locka bort från från tro med vetenskap ska man inte använda naturvetenskaper utan sådant som sociologi och ekonomi. Sociologi kan sjutton få dig att undra om du själv existerar... 

tisdag 17 maj 2022

Det finns ett land av ljus och sång


Nej, jag har inte varit så aktiv på bloggen som jag önskat. Det beror på två saker: 1) mycket annat att stå i och 2) det inte helt obökiga gränssnittet. Blogger har fått fler funktioner sedan sist jag bloggade - men det har inte nödvändigtvis gjort saker enklare.

Hur som helst: Jag återupptäckte idag en psalm som jag glömt bort - nämligen den fina 636: "Det finns ett land av ljus och sång". Det är en psalm om Himlen och jag tycker om bildspråket där Himlen inte liknas vid något molnrike utan beskrivs som "ett morgonland i evig vår, med blommor, äng och skog". Det är ett bra bildspråk, eftersom Himlen är en plats - som jag brukar säga - i Gud och därmed genomsyrad och alltigenom präglad av vem Gud är. Och Gud är inte bara den Odödlige och Oförgänglige - han är också Livets Källa. Ett land helt präglad av Gud är alltså ett land som formligen svämmar över av liv, där det växer så det knakar, grönt, prunkande, överdådigt. 

Sedan upptäckte jag att man kan sjunga psalmen på den fina polska melodin till "Fram tågar konungens banér". Man får modda lite i slutet på varje vers, men det låter skapligt. Här ett förfärligt klipp inspelat på min mobil och publicerat på instagram:

Psalm 636 - annan melodi

måndag 9 maj 2022

Test: Frågor och Svar


Det här är ett experiment, eller test, för att se hur det låter när man spelar in Frågor och Svar. Jag noterar att det blir lite stolpigt med det återkommande "Fråga:" och "Svar:" - i text blir det ganska snart något man tänker bort men när man hör det talat så blir det lite fyrkantigt. Samtidigt fungerar det som avgränsare. Jag är vare sig helt övertygad eller helt avskräckt av formatet. Men jag tror det fungerar bättre när det inte bara är en röst utan man ser den som talar.

torsdag 5 maj 2022

Tråkmässan: Läsningarna

"Normalgudstjänsten" på söndagar i Svenska kyrkan är utan tvekan Högmässan. Men hög är nog sällan det kyrkbänksnötaren känner sig efter läsningarna, det vill säga det moment som efter en inledande dagens bön vanligen handlar om läsning ur gamla testamentet (GT), nytestamentlig epistel (Ep) och - efter en psalm - dagens Evangelietext. Man kan ju tycka att läsningarna ur Guds Ord borde vara en liturgisk höjdpunkt i mässan - men det är det mycket sällan så är fallet och det finns flera skäl till det. 

Till att börja med är det tyvärr, enligt min erfarenhet, vanligt att såväl kyrkvärdar som präst uppför sig som att det här är ett ganska oviktigt moment som bara ska plöjas igenom. Varken kroppshållning eller tonläge implicerar på något vis att det man läser är av betydelse. Ofta introduceras texten helt utan entusiasm, torrt och sakligt i stil med: "Den gammaltestamentliga texten är hämtad ur tredje Mosebok, artonde kapitlet, verserna tolv till och med sjutton". Sedan, efter läsningen, kan saken göras ännu tristare genom det likaledes sakliga och torra konstaterande som den nya kyrkohandboken erbjuder: Så lyder Bibelns Ord... Sedan går man direkt på nästa läsning, med samma brist på energi: "Dagens episteltext är hämtat ur Romarbrevet, tredje kapitlet, verserna tjugo till och med tjugo ett" - och återigen: Så lyder Bibelns ord. Det ser också tråkigt ut om Guds ord läses från en pulpet som är i dåligt skick, från en trasig evangeliebok - eller från prassliga lösblad. 

Jag har några förslag. 

Ett är att textläsare, oavsett om det är präst eller kyrkvärd eller vem som helst, innan läsningen tar ett djupt andetag och påminner sig själv om att det som nu följer inte är "läsning av text" utan högläsning av ett budskap från Himmelens Gud, Konungen av fruktansvärd anblick, världarnas skapare, Livets källa, Gravens Herre --- den enda makt i världen som kan rädda dig undan dig själv, världens ondska och den eviga döden!  En viss högtidlighet inför läsningarna är ljuvt och passande. 

Ett annat är att man introducerar texten genom att på ortodoxt manér antingen sjunga eller högt uppmana församlingen att det är dags att lyssna noga. "LÅT OSS VARA UPPMÄRKSAMMA!". När man sedan ska tala om vilken bok det är så skippar man hela redovisningen av kapitel och verser (vill någon veta exakt så står det i evangelieboken, som är tryckt i psalmboken). Man säger bara vilken bok det är. Och så behöver man inte säga att det är GT-text eller att det är Epistel (en för övrigt inkorrekt term, den andra läsningen kan nämligen vara ur böcker som rent tekniskt inte är "brev") -utan man säger första respektive andra läsningen.

Ex. "Första läsningen är hämtad ur Domarboken".
Ex 2. "Andra läsningen är hämtad ur Paulus brev till de kristna i Korinth".

Man kan, när en läsning kommer från en namngiven person, säga det. Exempelvis: "Första läsningen är hämtad ur Jesajas bok. Så skriver profeten..." eller "Andra läsningen är hämtad ur första Petrusbrevet. Så skriver aposteln..." osv.

Ett ytterligare förslag här, som iofs vare sig gör en läsning roligare eller tråkigare, är att man INTE läser från kopierade lösblad eller textläsningsmanualer utan använder den stora, gemensamma evangelieboken. Det ser helt enkelt snyggare ut och betonar att budskapet kommer från samma källa.

Kan psaltarpsalm sjungas mellan första och andra läsningen gör det mycket till för att höja momentet.

Efter läsningen, och detta är kanske inte så mycket ett förslag som en vädjan, är att inte använda den otroligt torftiga formuleringen "så lyder Bibelns Ord" (Behöver det sägas? Tror någon att vi läser ur Koranen på söndagarna?) - utan att man betonar att det som lästs är ett budskap från Gud, alltså: "Så lyder Herrens ord" eller "Så lyder Guds ord" - på vilket församlingen då svarar "Gud vi tackar dig." Det var den gamla ordningen och den är bättre än de nya varianterna. Ja, avslutningarna kan sjungas. Det finns noter i Missalet för det, som kan läggas in i gudstjänstordningen. 

Den tredje läsningen, Evangeliet, läses vanligen av präst men ibland av ex diakon. Även här bör man undvika, menar jag, att redovisa kapitel och verser, utan man introducerar först läsningen med det traditionella "Upplyft era hjärtan till Gud och hör dagens Heliga Evangelium" - följt av "Så skriver Evangelisten [sankt] Matteus/Markus/Lukas/Johannes". Prästen kan med fördel korsteckna över evangelieboken och över sitt hjärta vid det här momentet för att tydligt signalera att detta är den förnämaste läsningen. 

Ifall man har folk och manöverutrymme för en evangelieprocession så är en sådan givetvis ett snyggt sätt att liturgiskt visa hur Evangeliet "går ut bland människorna" genom att bäras ner i kyrkans mittgång. Först efter att Evangeliet lästs - eller sjungits, vilket jag ska återkomma till en annan post - och efter förklaringen (läst, men hellre sjungen) "Så lyder det heliga Evangeliet - Lovad vare du, Kristus!" och gärna också sjunget Halleluja så går prästen till predikstol, ambo eller dit varifrån man tänker sig att hålla predikan och levererar sin förkunnelse.

Ja, hur man nu än väljer att göra så är det viktigt att i ord och handling markera att läsningarna är av gudomlig betydelse. Tala inte om texter - utan kalla dem läsningar. Det är budskap, tilltal från Gud! Oavsett hur orden lyder i texterna så är det budskap från Gud - Herrens Ord - som högt förkunnas. Man kan markera betydelsen extra genom att skaffa ett snyggt omslag till evangelieboken, genom att kyssa evangelieboken, genom att buga för den osv. 

Min själ dig gläd...

 

Det är alltid roligt när man upptäcker att det finns svenska översättningar av vackra utländska hymner. BE STILL MY SOUL, till Jean Sibelius vackra Finlandia-melodi, sjungs i lutherska kyrkor i Amerika och i Church of England. 

1. Min själ, dig gläd! Din Gud skall dig bevara.
Med tålamod bär på ditt kors, din sorg.
Han ger dig kraft, han skall ditt liv försvara.
Vad än dig sker, han är din säkra borg.
Min själ, dig gläd! Han är din Gud och Vän
och för dig hem till himlens land igen.

2. Min själ, dig gläd! Din Gud skall tryggt dig visa
din framtids stig, så som han gjort förut.
Vart knä skall böjas och var tunga prisa
och varje fråga skall få svar till slut.
Min själ, dig gläd! Och lyssna till hans ord
som stormen gjorde då han gick på jord.

3. Min själ, dig gläd! Gud skall den tid förkorta
då mörkret rår. Kom till hans öppna famn.
När synd och död och jordisk sorg är borta,
i kärlek stor han viskar ömt ditt namn.
Min själ, dig gläd! Vid himmelrikets grind
han torkar alla tårar från din kind.

tisdag 3 maj 2022

O Store Gud


En psalm som inte är riktigt lika populär längre som den en gång var men fortfarande sjungs då och då är "O Store Gud". Förra sommaren upptäckte jag att man kan sjunga den till en helt annan melodi än den vanliga som står i psalmboken, nämligen till "Star in The East", också känd som "Brightest and Best", en traditionell amerikansk melodi. Det blir en rätt annorlunda ton, får man säga. Tyvärr har jag inte inspelningen med komp - så håll till godo med a cappella. 

1. O store Gud, när jag den värld beskådar
som du har skapat med ditt allmaktsord,
hur där din visdom väver livets trådar
och alla väsen mättas vid ditt bord
//: då brister själen ut i lovsångsljud:
o store Gud, o store Gud ://

2. När jag hör åskans röst och stormar brusa
och blixtens klingor springa fram ur skyn,
när regnets kalla, friska skurar susa
och löftets båge glänser för min syn
då brister själen ut…

3. När sommarvinden susar över fälten,
när blommor dofta invid källans strand,
när trastar drilla i de gröna tälten
vid furuskogens tysta, dunkla rand,
då brister själen ut…

4. När jag i Bibeln skådar alla under
som Herren gjort sen förste Adams tid,
hur nådefull han varit alla stunder
och hjälpt sitt folk ur livets synd och strid,
då brister själen ut…

5. När tryckt av synd och skuld jag faller neder
vid Herrens fot och ber om nåd och frid,
och han min själ på rätta vägen leder
och frälsar mig från all min synd och strid,
då brister själen ut…

6. När en gång alla tidens höljen falla
och jag får skåda det jag nu får tro,
och evighetens klara klockor kalla
min frälsta ande till dess sabbatsro
//: då brister själen ut i lovsångsljud:
Tack, gode Gud, tack, gode Gud! ://

Predikan: 21a söndagen efter trefaldighet