Det här är verkligen inte någon nyhet alls - men jag blev just påmind om att textförfattaren Eva Norberg skrev om andra versen på psalm 606, "det gungar så fint", på begäran. Psalmens andra vers sådan den står i psalmboken innehåller nämligen en formulering som inte sällan känns ganska märklig, nämligen "Du är aldrig ensam och oönskad mer, för du hör honom till"... För även om det nog finns många barn som tragiskt nog känner sig ensamma och oälskade, så har väl ändå många - jag hoppas de flesta - föräldrar som älskar dem. Och de vet om det. Sörjande föräldrar på en barnbegravning mår nog inte bra av en antydan om att de nog inte älskade sitt barn egentligen - så Eva Nordberg skrev om andra versen.
Psalmen lyder då:
1. Det gungar så fint när han bär dig, mitt barn. Han går på så mjuka sandaler. Hans mantel är vävd av det lenaste garn. Hans arm är så stark, hans doft är så ren. Han känner var rot och var grop och var sten, och han nynnar en sång, som han gjorde en gång till stjärnornas ljusa koraler.
2. Mitt barn, du är buren i Skaparens famn. Han andas intill dig så nära. Han håller omkring dig. Han känner ditt namn. Han gråter med dig, han ler när du ler och aldrig han lämnar dig vad som än sker, för du hör honom till, Herren Jesus, som vill till himmelens glädje dig bära.
Klar förbättring, om du frågar mig.
